Tack Gud för att det är måndag. Vi är nästan lediga idag.
Det har varit helt kaotiskt mycket senaste tiden, men det har också varit fantastiskt roligt. Är dock väldigt tacksam över en något lugnare dag idag. Har längtat efter att komma hem och hälsa på en stund, ta frukost i lugn och ro, lyssna på musik och bara vara. Det är härligt. Det är vår.
I helgen var vi med på barndagen som Pingstkyrkan anordnade. Jag och Vicki höll i dans & drama delen. Barnen var helt underbara. Dramat berättade om hur vi kanske ofta söker oss till Gud med våra böner, men inte alltid tror eller tänker på att han faktiskt hör oss. Att han svarar oss.
Så har jag upplevt det ibland i varje fall. Jag kommer på mig själv med att tvivla på att han har hört mig. Samtidigt vet jag ju så väl att han gör det. Jag vill träna/lära mig att vända mig till Gud mer och mer i vardagen. Låta bönen bli en ännu större och naturligare del av mitt liv. Om jag tror på att Gud ständigt finns vid min sida, då borde jag vända mig till honom så mycket oftare än jag gör.
"Hej Gud. Nu har jag lyckats klanta till det här igen. Hjälp."
"Jesus, jag vill lära mig att se på denna människa mer med dina ögon. Lär mig, snälla!"
"Käre Gud, jag behöver kraft nu för att klara av detta."
"Herre, vad gör vi nu? Vad ska vi hitta på?"
"Jag är så trött just nu. Helige Ande, hjälp mig att orka vara en glad och positiv vän!"
Hur tänker du när du ber? Du behöver inte svara, men tänk efter. Vi ber ju faktiskt till en konkret Gud. En Gud som vet hur det är att vara människa. En Gud som är i oss, med oss och för oss.
På lördagskvällen så var det WOW-möte som vanligt. Ante var mötesledare och jag talade. Tala är kanske att ta i, men prata - det gjorde jag i varje fall. Om Guds tålamod med oss. Hur vi misslyckas gång på gång, men hur Han ändå möter oss och springer av glädje när vi kommer till Honom (Lukas 15:20). Jag berättade också om min nyfunna vän, Humlan Einar. En vårvän.
Ni som var där kanske minns att jag nämnde att jag, i jakten på information om Einar, sett bilder på humlor med utsträckt tunga. Här är ett smakprov som jag bara måste få dela med mig av...
Trevligt? Absolut.
Dans & Drama-gruppen - som vi har tisdagar kl. 18 - spelade upp ett drama om att bli mobbad under WOW också. Toppenduktiga! Dramat utspelar sig i skolmiljö och i fredags fick vi låna några skåp från Landgrenskolan (tackar tackar) att ha som rekvisita. Skåpen som väger hej-kom-och-hjälp-mig många kilo, blev ett äventyr att frakta till kyrkan. Till vår räddning, som så många gånger tidigare, blev tappre Johan. Han och Fredric kom till undsättning och hjälpte Vicki och mig med skåpet. Så stort tack till er killar! STORT TACK!
Nä, nu ska jag fortsätta med min relativt lediga dag.
Ha det bra och glöm inte att Gud är med dig. Kram /Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar