Goddag!
Sitter här i soffan i lägenheten och skriver. Är rätt uttråkad, man är ju inte van vid att vara ensam längre. Resten av teamet är utspridda på andra håll. Har tänkt skriva här många gånger men det har inte blivit av. Klantigt (Vi har i varje fall varit igång här på skolan ett bra tag - även om vi inte gjort något väsen av oss här på bloggen...). Nu "röt" dock vår fina Desirée till lite extra och då är det ju bara till att lyda. Haha!
Kan berätta om ett ytterst pinsamt ögonblick igår. Efter att vi (Ante och jag), tillsammans med ett helskönt gäng ungdomar härifrån kyrkan, kommit hem från laserhallen (!) igår så gjorde vi bort oss. Paulin var här också. Vi bestämde oss för att gå ner till Matverkstan (som i princip ligger under vår lägenhet) och äta. Gott, gott. När vi återvänder till lägenheten inser vi dock att ingen av oss tagit med sig sina nycklar efter att vi bytt om från laserhallen. Jobbigt läge!
Själv kunde jag inte låta bli att skratta - situationen var så komisk... och dum. Ante försökte frustrerat och irriterat ta sig in genom att satsa på brevinkastet, vilket bara fick mig att skratta ännu mer. Så där stod vi tre och var utlåsta i trapphuset. Jag ringde vår ungdomspastor Linda, som i sin tur hänvisade till Hans-Erik. Så det slutade med att pastorn kom till undsättning. Till vår räddning fanns nämligen en extranyckel på kyrkan. Jag kan inte låta bli att undra om förra teamet någonsin lyckades med samma sak? Är enormt tacksam över Hans-Eriks insats i varje fall. Tack!
__________________________________________________________
Laserhallen förresten (kunde bara inte nämna det och sedan skriva vidare) - var hur prima som helst! Vi var 18 pers som sköt hejvilt på varandra i mörkret. Oerhört kristet. Haha! ;)
Innan spelet hade börjat så var vi så taggade att man skulle kunna likna oss vid ett par ivriga 6-åringar i väntan på tomten. Där tog dock alla likheter slut. Tomten var inte närvarande.
En introduktionsfilm fick våra sinnen att jubla. Där berättade en imponerande basröst för oss vad som väntade. Det var längesedan jag känt mig delaktig i något så hysteriskt coolt. Skulle självaste
Mr. T kommit och anslutit sig till vårt gäng så hade jag inte blivit förvånad.
När vi sedan körde igång så infann sig samma känsla när man lyckades finna det perfekta stället att utnyttja som sniper. Det andra laget hade inte en chans. Mohaha!
En av mina brutalaste fiender var nog utan tvekan jag själv. Liksom många andra så rusade jag rakt in i en vägg. Glasögonen blev så skeva att jag fick trycka fast ena skalmen (skalmen? vad är det för ord?!) i håret långt ovanför örat. Såg nog riktigt konstnärlig ut. Eller nåt. Men med lite våld så var de som nya igen. Att springa in i en vägg är inte att rekommendera, men det är redigt kul!
Hoppas att vi återvänder dit snart igen. För att citera teletubbies: "Igen, igen, igen!"
__________________________________________________________
Denna dag har också varit riktigt fin. Gudstjänsten här i stan fick mig att le. Dop och barn som skakade loss till det fina lovsångsteamets musik. Hans-Eriks predikan om dopets betydelse gjorde också mycket gott. Det fanns plats för en hel del humor i mötet också, vilket alltid gör mig extra glad! Hörde att min hemförsamlings gudstjänst också varit helvacker. Blir så glad! Tänk att vi alla har möjligheten att sträcka oss till Gud och lovsjunga honom på söndagarna på detta sätt. Vi har det bra. Så väldigt bra!
Victoria och jag ska, tillsammans med underbara Hanna-Maria, starta en dans & drama grupp på tisdagarna nu i vår - så idag delade HM och jag ut våra små lappar med info. Hoppas verkligen att vi blir ett härligt gäng. Det blir mycket jobb, men vi behöver inte göra allt i egen kraft. Vi är ju inte ensamma. Tack Gud.
Tack för denna helg! /L
