YZ team: Teambuilding med action!

Tjabba yo! - Nu är vi äntligen här!!!11

Vi tänkte börja från början, med teambuildingen i familjen Johanssons stuga. Det visade sig bli en helt okej lyckad utflykt. Vi förväntade oss en attack eftersom vi förra året utförde en tämligen lyckad operation på förra teamet och vi antog att de skulle ge igen. Helgen började med diverse förberedelser inför anfallet och vi var vakna långt inpå natten för att färdigställa försvarsplanen. Hot kan vara klart bästa teambuildingmetoden.

Vi hade riggat allt första natten ifall att det skulle bli ett överfall redan då. Inget hände och vi skyndade upp på morgonen för att plocka ner allting för att inte oskyldiga skulle komma till skada. Sista utrustningen fick vi i all hast slängas in i skrubben medan hälften av teamet uppehöll civila besökare i dörren.

Dagen spenderades med undervisning och av olika övningar som gruppen klarade galant. Senare på eftermiddagen så kom våran vapendragare Lennart Olsson (Lärare från Darlkarlså Folkhögskola) för att hålla i undervisningen under resten av helgen. Vid middagen så invigdes denne i våra mycket hemliga planer och vi utbytte en del information.

Attacken!!!!111one

Efter att tillsammans ha riggat all försvarsutrustning och fällor så intog alla sina positioner. Filip och Victoria knatade iväg upp till vägen med en varsin trädgårdsstol och massa random coola saker. Linda och Andreas höll koll på alla våra bevakningskameror som var riggade runt hela huset. Lennart sov...

Efter 2 timmar uppe vid vägen så kom Ante vandrande upp till vägen för att kolla läget. Filip och Victoria hade knappt pratat med varandra alls eftersom dom var professionella men stämningen lättades upp när Andreas kom spatserande.Ungefär 1 timme senare så gick Ante tillbaka till stugan, hans sista ord var "Dom kommer inte komma. Men jag lovar att om jag går så kommer dom". 10 minuter senare kommer en bil innehållande några glatt ovetande offer. Rollerna var ombytta och spänningen var så hög att man kunde på riktigt rosta bröd. Adrenalinet som pumpade genom dom två vid vägen har ännu vid skrivande stund inte gått ur.

Offren stod och pratade vid bilen i några minuter som kändes som 100 år. Prasslet med papper, öppnade plastfoliekartonger, Andrés förvirrade ord "Men...vad ska jag göra?" fyllde natten och var som ljuv musik i våra öron. När offren börja sin vandring längs "the green mile" så började Filip oroa sig om att fällan inte skulle klaffa. Victoria röt till och sa att han skulle lugna ner sig för att dom hade minsann inte hunnit fram än. 5 sekunder senare tjuter det i hela skogen, våran fälla hade fungerat kalas och segern var ett faktum. Dom 5 offren kastade sina vapen och sprintade tillbaks mot bilen där Fliptora hade flyttat sig närmare och låg nu i buskarna. Dom 5 noobsen kastade sig i panik in i bilen och skulle precis smita sin väg när Fliptora klev upp mitt i vägen och lyste rätt in i bilen med sina ficklampor. Fliptora såg skammen i deras ögon och André försökte förgäves gömma sig i baksätet. Fliptora la av ett asgarv och släppte iväg dom stackars glinen och sprang med gott mod tillbaka till stugan för att underätta dom två andra kämparna om segern.

Hallå hallå, kände bara att jag (Linda) måste få inflika en grej. Måste bara få berätta hur oerhört vackert det såg ut när två fullkomligt tokigt uppjagade filurer stormade in i huset efter att ha gjort sitt livs kap. Kan fortfarande höra Filips utrop: "Jag är världens lyckligaste man!!!". Det var en underhållande syn. Båda två skakade av adrenalin och kunde inte vara stilla för en sekund. Kunde man mäta lycka så skulle toppresultatet ha överskridits i denna stund. Jag minns fortfarande hur tankarna gick; Hur ska resten av året se ut om det börjar så här? Vad har jag gett mig in på?