fredag 11 juni 2010

När kylskåpspoesin packas ihop är uppbrottet nära!

Hej!
En trött Sara sitter här, jag ska snart gå ner på ungdomssamlingen och baka kladdkaka men jag behövde bara få sitta ner en stund. Intensiva dagar... Känns som det varit ett standarduttryck i mina inlägg här under året. Och visst har det varit berättigat, för det har hänt mycket. Ett galet händelserikt år! Så kom den, sista kvällen, den kom fortare än man anat, som vanligt. Knepigt att man aldrig lär sig hur tiden funkar eller hur? Men nu är det den 11 juni och imorgon åker jag hem, hem till Jämtland. Det är länge dit tänker jag fortfarande, mycket som ska göras, jag måste trolla så all min packning får plats i väskan, måste frosta av frysen färdigt och så förstås nöjet att få spendera en kväll med Härntas sköna ungdomar:)

Så nu när processen av att packa ut sig ur lägenheten pågått ett tag, när kylskåpspoesin är nedplockad, när sovrummet ekar övergivet, när allt utom kaffepressen fått gå i idé över sommaren.. Då vill jag bara säga en sak till. Och det i form av en dikt som vi i teamet komponerat till alla fina människor vi mött under året. Ett halvbra försök att säga att vi tycker om er massa mycket!

En dikt som inte följer några rimregler, så var open-minded,
det var sent på kvällen och vi hade rimmat ett tag. Här kommer mästerverket:

All The People

Vi är inte lika många som kornen på en strand,
här i lilla Härnösand

Men ett varmt och hjärtligt familjeband
har vi allt rott i land

Ni unga är för underbara!!!
Ni vuxna är ju ofelbara,
Ni gamla är söta och rara!

Med er unga har vi njutit mången rolig stund,
Ni är helt klart vår bästa kund!
gemenskapen med er har varit hysteriskt sund!

Ni vuxna är lätta att gilla,
mest för att ni är bra på att grilla ;p
sååå här finns ingen tid att spilla....

Ni gamla har gett goda råd på vägen,
er visdom är inte bara hörsägen.
Ni finns och är viktiga i alla lägen!

Så älskade vänner i pingst Härnösand,
Vi är tacksamma och vet att Gud håller er i sin hand!!

TACK!



tisdag 8 juni 2010

80-talsfest












Bildkavalkaden fortsätter :) Denna gång från vår fina 80-talsfest, som var fylld med tävlingar, fika, andakt och härliga människor att hänga med. Fler bilder finns på vår fotograf Ulrikas blogg: www.drullis.pixbox.se
Enjoy!

bilder från året
























Hej vänner! Detta var några bilder från året. Enjoy!
Kommentarer och minnen från bilderna välkomnas :)

Sista veckan

Sista veckan är här!

Jag tänkte berätta lite av vad som har hänt under helgen.
I lördags så hade jag hand om ett praiseparty på barnlägret ute på Utviksgården. Jag, Kevin, Simon och Einar åkte ut till klockan 16.00 och började plocka upp saker, Fanny och Jakob skulle vara med men de var ledare på lägret också. Sen så övade vi ett tag och efter det fick vi vara med på lägrets festmiddag. När vi sålunda hade fått i oss kyckling och stekt potatis tills det stog ut genom öronen så begav vi oss av upp till logen vi skulle spela på.
Vi testade ljudet lite grann och sen var klockan 20.00 och vi körde igång. Det var en blandad repertoar men mest med lite drag i så att det var roligt för barnen också. I slutet så röjde vi på med "Gud du är god"och då kom barnen verkligen igång så det kändes som en bra avslutning.

Söndagen var lite speciell eftersom Sara S flyttade ut det mesta av hennes saker i samband med att hennes föräldrar var här och gick på gudstjänsten. De bjöd ut teamet på mat på stadens kinarestaurang och det blev nästan lite pinsamt för att alla utom Fredric tog fyra små rätter... Det är ju lite lame men det är så gott. Efter det så hälsade vi av dem och Saras grejer och när vi kom hem till lägenheten igen så hade den andra Saras föräldrar (!) anlänt. De skulle nämligen vara med på en fest som anordnades i kyrkan till oss i teamets ära. Så där fanns allas föräldrar (utom Sara S för dom behövde åka hem tidigare) och många vänner från församlingen och bland ungdomarna i kyrkan för att tacka av oss. Det blev en trevlig liten tillställning där Hans-Erik stod för mikrofonen och Dan för maten. Efter kinamaten var det rätt svårt, men vi pressade ner lite fiskgryta och ris för att sen hugga in på glassen. Vi tackade av våra lärare med dikter, blommor och tavlor med oss i teamet på. När sen maten var uppäten fick vi höra några tal och sånger innan vi avslutade det hela med att få diplom och be en bön för framtiden.

Efter festen så hade vi faktiskt efterfest i lägenheten tillsammans med de ungdomarna som ville. Där körde vi charader och lyssnade på galen musik. För er som har spotify länkar jag listan här så kan ni gotta er åt den. Det kommer nog något fler inlägg innan vi slutar på fredag men Sara Sjögren lämnar oss imorgon kl 19:05 så passa på att hälsa farväl av en god teamare innan hon drar så långt som till Lund!
Hej då Sara! / Jocke

lördag 5 juni 2010

Slutspurt...

Hola los Friendos! (betyder Hej vänner på låtsasspanska)

Allt väl i student och sommartider? Här i vår lilla lya rullar tiden förbi kollorysansvärt snabbt. Veckan har varit full av allt mellan lektioner, talkshows och avslutning för både tjej och killgrupperna. Det är mycket skojigt att göra lite specialeditionträffar (knytispicknick med tjejerna), men samtidigt är det lite vemodigt... Att behöva säga hejdå är inte så kul.

Igår höll vi i ungdomssamlingen och körde våran talkshow "Allt mellan Y och Z" som handlar om vad vi gjort under året, och varför vi gjort det. Varvat med tävlingar och reklamfilmer och så småningom avslutade vi med en andakt och bön och lovsång.. :)
Det var roligt att träffa alla underbara ungdomar, vi gillar er!!!!

Idag hade vi vår sista lektion, med Lennart Olsson, som vi haft ett par gånger till under årets gång. En varm och bra människa med mycket livserfarenhet och vett i skallen, och det var lika spännande att lyssna på honom idag som de tidigare gångerna vi hört honom.

Något annat trevligt är ju livet på stan nu, tivoli, marknad och studenttävlingar.. Stämningsfullt tycker jag. Och man blir ju lite nostalgisk, så här är en bild från min student för maassssa år sen(2 år)... Det var en rolig dag, Oja:)



Må så gott, los friendos!

fredag 4 juni 2010

Länge sen...


Hej det var hundra år sen vi skrev något här känns det som, så jag tänkte slå slag i saken..

Jag har börjat att arbeta lite smått som recensent åt den kristna ungdomstidningen ikon1931. Inget man får betalt för men jag tycker att det är kul att skriva. Så vissa av recensionerna som kommer upp på den här sidan: http://ikon1931.se/music/Review_start.aspx har jag skrivit.

Med det i åtanke har jag gjort en recension på Johnny Cash's biografi som jag läste ut förra veckan.. mycket nöje:


Jag bestämde mig inte för att läsa den här boken bara för att jag tycker om Johnny Cash. Jag bestämde mig att läsa den för att jag har sett en film. Missförstå mig rätt nu, jag tycker om Johnny Cash. Speciellt hans tidiga produktioner med Sun Records och hans senare skivor med producent Rick Rubin. Men ända sen jag såg filmen ”High Fidelity” med John Cusack i huvudrollen, för minst fem år sen, har ett citat gnagt långt bak i mitt huvud.

”But I have to say my all-time favorite book is Johnny Cash's autobiography "Cash" by Johnny Cash.”

Det är väl en OK anledning att läsa en bok antar jag och sen gör det ju ingenting att jag har fått ett större intresse av Mr. Cash efter att jag såg filmen Walk the Line för andra gången tidigare i vår.

Nu kommer vi till den stora frågan: Var boken lika bra som John Cusacks karaktär i High Fidelity tyckte? Jag skulle säga att den mötte alla mina förväntningar och överskred dem. Johnny Cash (med hjälp av Patrick Carr) berättar på ett själfullt sätt allt om sin barndom på bomullsfälten till hur han fortfarande när boken skrevs måste förlita sig på Gud för att inte falla tillbaka till amfetaminet som har varit en ständig kamp för honom att övervinna. Man märker äktheten i hans ord när han pratar om sitt liv och alla som har haft sin del i det. Om man över huvud taget har lite koll på musik från 50, 60 och 70-talet så kommer man att känna igen namn på namn som nämns hela tiden och man kommer att glädja sig åt alla fantastiska historier som Cash har att berätta om dem.

Jag brukade tänka ”Jag har ju sett Walk the Line, hur mycket mer intressant kan det finnas om Johnny Cash” men så tänker jag inte längre. Det finns så oerhört mycket fantastiskt att upptäcka hos den här mannen. Han har haft ett makalöst liv och det är helt underbart att läsa när han börjar öppnar sitt liv och bara fyller sida på sida med anekdoter och funderingar. Jag skrattade faktiskt högt när han nämnde att hans son bjöd med honom på en Metallica konsert och att han där träffade Ozzy Osbourne, en mycket trevlig man tydligen. Sen har man inte långt till tårar på vissa sidor när han beskriver den hopplöshet han kände inför kampen med amfetaminet som hade ett fast grepp om hans liv, eller när han beskriver hur mycket inverkan hans bror Jack’s död hade på hans liv. Hans tro på Gud hade också med åren förstärkts och den måste självklart få en stor del i hans biografi. Jag tycker att alla som inte redan vet allt om Johnny Cash borde läsa den här boken, den har mycket att ge.


Och så några länkar till andra recensioner..:
http://ikon1931.se/music/review.aspx?reviewID=3142#TopPlace
http://ikon1931.se/music/review.aspx?reviewID=3142#TopPlace
http://ikon1931.se/music/review.aspx?reviewID=3142#TopPlace

ps. skriver inte bara snälla och bra recensioner men jag tycker att det är roligast att visa upp dem :P ds.

/ Jocke Wikström