Pepparkakshus ftw!

Eftermiddagen och kvällen har vi ägnat åt ett pepparkaksprojekt för att utveckla våra kreativa , estetiska, sociala förmågor samt finslipa fingerarbetet.
Efter kanske en timmas jobb och en del motgångar kände vi oss så här:Vi trodde att vi tagit oss vatten över huvudet, men vi kunde ju inte ge upp, eller hur? Så med föga och näst intill obefintlig munterhet kämpade vi vidare. Det var en hektisk tid, med stundande måltid samt undervisning såg det mörkt ut på vår kvällsagenda. Skulle vi lyckas med detta omöjliga företag?? Effektiviteten fick bli vår ledstjärna, ett samarbete och en extra piga var nyckeln till frälsning(grekisk översättning). Hettan var brutal och svetten flödade ur våra porer men inget kunde stoppa oss på vår beslutsamma resa. Vi förlorade två medkämpar under stridens gång, Sara och Paulin, glid i frid! Tiden sprang iväg och vi kände hur vi åldrades, ryggen smärtade, magen föll neråt och skinnet blev för stort där vi frenetiskt försökte sammanfoga de olika delarna med det farliga, rykande, bubblande, svart-röda sockret! Vi satte våra liv på spel och det var riktigt nära några gånger. Men icket, vi triumferade!

Vi besegrade sockersuget och pepparkaksdegen och så här ser det ut nu i vapenvila:
Slutstriden rapporteras imorgon! Peace out! :)